Livet på lovön
Berättelser, bilder och små ögonblick från livet här.
Januari 2026
Vem vet, det kanske töar imorgon.
Men under tiden snön ligger kvar finns det
en alldeles särskild vardagsmagi i Hässelby.
Några enstaka snöflingor singlar försiktigt ned och landar mjukt på jackan. Jag hinner se de vackra snökristallerna precis innan de smälter bort. Kinderna känns barnsligt rosiga – och vantarna, som annars alltid blir för varma och hamnar i fickan, får äntligen komma till nytta.
Hela världen känns märkligt stillsam idag. Bredvid promenadvägen från Hässelby Strand mot Kaananbadet skimrar den spruckna isen gyllene i eftermiddagssolen. Snön ligger nyfallen och orörd i skogen längs vägen, som om någon hade bäddat in naturen i ett duntäcke. Termobyxorna prasslar för varje steg och snön knarrar tryggt under skosulorna. Då och då möter jag andra fotgängare längs elljusspåret; en artig nick, ett leende, ett lite andfått “hej hej”, innan vi fortsätter åt varsitt håll.
När jag närmar mig badplatsen skingrar sig träden och Kaanans Trädgårdscafé uppdagar sig, stolt i sin gula, rustika skrud. I samma sekund börjar magen börjar kurra något förfärligt. Plötsligt känns hemfärden i det närmaste omöjlig att genomföra utan att åtminstone kika om de har öppet vintertid.
Vid närmare anblick välkomnar fönstren in med ett varmt ljus, och skylten utanför meddelar att möjligheten ”pensionärslunch” finns på menyn. ”Attans att man inte var lite äldre” tänkte jag, som annars brukar bli smickrad över att få visa leg. Nåväl – en kopp kaffe att värma fingrarna på kan väl inte skada.
Innanför entrédörrarna möts jag av ett ljuvt sorl av vänskapliga lunchsamtal, sammanflätat med doften av hemlagat. Montern som visar utbudet av fika bjuder mig på en större beslutsångest än gymnasievalet i nionde klass. Till slut vinner ändå en färgglad och krämig räkmacka över det från början planerade kaffet.
Det är inte svårt att sitta kvar en stund extra efter att det sagda fikat försvunnit från assietten, bara för att i lugn och ro iaktta den gemytliga omgivningen, omsorgsfullt utvald inredning och hemtrevlig miljö sida vid sida med människor som inte har bråttom därifrån.
Skymningen börjar smyga sig på när stegen bär hemåt, och trots att himlen vid tidpunkten är övervägande grå slås jag av hur vackert Hässelby glittrar i snön.
Längs hemvägen är jag lite extra uppmärksam – för om man har tur kan man se en bäver längs vattenbrynet. Ett prassel i buskarna visar sig dock vara en ekorre. Vi tittar på varandra en stund innan jag går vidare. Lite längre fram ackompanjeras promenaden av en hackspett vars ljud ekar mellan det täta grenverket.
Kanske blir en buss försenad eller skorna lite blöta.
Någon får skrapa rutan på bilen och någon annan får äntligen pröva sina nya längdskidor.
Vem vet, det kanske töar imorgon.
Men under tiden snön ligger kvar finns det en alldeles särskild vardagsmagi i Hässelby.
